©

Nu när utbildningen närmar sig sitt slut, och den eviga ovissheten blir allt mer påträngande då funderar jag alltmer på något, som förmodligen 90% av dagens ungdomar tänker på; Vad fan ska jag bli?

Jag sitter ofta på diverse jobbsites och kollar vad som är mest eftertraktat, och vad som jag själv kunde tänka mig jobba med, och jag har märkt att trots att jag har en massa kvalitéer och inte är kräsen, så har jag lämnat in ca två CV, till de 1000+ ansökningar jag har kollat igenom. Jag behöver väl knappast säga att ingen sv de två har hört av sig.

Det är vanligt att folk har drömjobb, men det är extremt ovanligt att folk säger att deras jobb är ett drömjobb. Jag har inget specifikt drömjobb, det enda jag vill ha är ett jobb där jag kan trivas, inte tröttnar, och tjänar hyfsat bra. Jag har listat ett par jobb nedan jag kunde tänka mig:

• Art Director

Jobbet innebär att man har grafiskt ansvar för olika företags grafiska profiler, och man kan ha ansvar för allt från att designa deras logotyp till att bestämma hur deras reklamkampanj ska se ut. Jag har alltid varit intresserad av det grafiska, och alla utbildningar jag har gått har haft något med detta att göra, men jag har alltid riktigt satsat på det, och en av anledningarna är att min kreativitet är ojämn. Ena månaden kan jag vara jättekreativ och ha svinbra idéer, och sedan kan jag gå i fem-sex veckor utan någon som helst motivering eller kreativitet. Det håller inte inom reklambranschen.

• Vårdbiträde

Något jag har många års erfarenhet av och är väldigt bra på. Ett jobb jag alltid kan falla tillbaka på om allt annat skulle skita sig. Nackdelarna är att lönen inte är så bra, och man kan tröttna rejält på det. Ett jobb inom detta skulle för min del antagligen inte ha en livstid på mer än fem år.

• Läkare

Förmodligen drömjobbet, men förmodligen också jobbet som är mest omöjligt för mig. Jag vet att om jag skulle bli läkare, skulle jag bli riktigt jävla bra på det. Under min tid som vårdbiträde har jag upptäckt att jag har otroligt lätt för att lära mig läkemedelsnamn och effekter. Dessutom har jag alltid varma händer och jag är en jävel på att lägga om förband. Jag har även under åren samlat på mig en massa kunskaper om diverse symptom och sjukdomar. Anledningen till att läkaryrket aldrig blir realitet är att jag hade varit 35 innan jag ens hade gått ut läkarutbildningen, om jag ens hade kommit så långt. Först hade jag fått läsa upp betyg, sedan hade jag fått jobba upp en förmögenhet så jag hade haft råd att gå utbildningen (mitt CSN bidrag är så gott som uppbrukat), sedan hade jag fått gå minst sju år på läkarutbildning och efter det förmodligen spenderat ett år eller två med diverse omtentor, omprov och uppläsningar. Dessutom hade jag fått offra alla mina nöjen och min flickvän eftersom utbildningen hade tagit all min tid, och det kommer aldrig att hända.

---