©

Händelserik dag idag.

Vi har haft besök av mamma, Jeppe och Jörgen i nya lägenheten, och jag bjöd sällskapet på en omgång bowling. Sötis ville inte vara med pga ett skadat finger, och synd det, för jag hade behövt någon som jag kunde slå. Till en början såg det bra ut, på tredje rutan fick jag dagens första strike, men efter två halvtaskiga serier (109, 103) avslutade jag med två urusla serier (ca 70-75 i snitt) och slutade trea. Ett knäck för stoltheten. Jag fick lite revansch på Jeppe efteråt under ett uppgör i lufthockey som jag vann säkert med 8-4. Den som vinner sist är bäst, den blir ihågkommen. Nästa gång blir det äventyrsminigolf. Banan såg riktigt fräck ut med vattenhinder och konstgräs.

Senare lagade jag och Sanne mat, blev otroligt gott som vanligt när vi briljerar i köket. Och som en perfekt avslutning blev det vit chokladmousse med jordgubbar och kaffe. Sweet!

När familjen packat och åkt hem visade jag Sanne var skåpet ska stå i både Guitar Hero och Singstar, och speciellt i Singstar var jag kung. Och trots att Sanne kanske hade högst päng så vann jag på bäst inlevelse. Vid en tidpunkt var Sötis tvungen att vända på sig för att se så det verkligen var jag och inte hela Aqua som satt bakom henne. Mariah Carey och hennes 7 olika tonlägen kan slänga sig i väggen tänkte hon säkert när jag lät både som Aqua, Daniel Powter och Britney Spears, ibland samtidigt.

Jag betalade dock det ultimata priset. Hes som en kedjerökare är man nu.

Imorgon ska vi nog investera i Rock Ballads till Sing Star, vi har helt inne på att köpa Rock Band, men inte säker på att det har kommit ut än. I så fall är alla intresserade bjudna till en helkväll med SingStar och Rock Band.





Nappy Time!

Just nu verkar det som mitt fotbollsår har lidit mot sitt slut för denna gången, så jag tänkte resumera lite hur det har gått.

Först statistiken svart på vitt:
Laget: Köpingebro IF (div 6)
Spelade Seriematcher: 9 (5-0-4)
Övriga matcher (träningsmatcher, YA cup)
Mål: 0

Vad hände?
Hela detta fotbollsåret har påminnt mycket om förra året. Kan börja med att berätta att förra året spelade jag bara tre tävlingsmatcher (IFK Karlshamn 1, KIF 2) pga en ljumskskada. Detta året började bra, vi spelade ett par träningsmatcher utan att jag kände av ljumskarna, men istället kom nästa skada i en YA-cup match där jag landade snett och stukade foten rätt hårt vilket gjorde att jag missade seriepremiären mot Svenstorp. Jag var dock tillbaka mot Rörum matchen efter, och spelade fem raka matcher innan nästa skada kom mot Kivik i maj. Denna gången var det en bristning i framsidan av låret vilket var jävligt frustrerande eftersom jag började bli hyfsat matchtränad. Denna skadan tog mig över två månader att bli kvitt, och fast jag var tillbaka på planen mot Lunnarp så kände jag av mitt lår i de sista fyra matcherna vilket har gjort att jag knappt har kunnat sparka till en boll med högerbenet. Hela denna säsongen har alltså varit en stor jävla frustration.

Positionen
Något annat som bidragit till att jag inte alls har njutit av fotbollsåret är att jag har tvingats spela mittback (sista man, libero osv) varje match. Att spela mittback har sin charm, och kan stundtals vara rätt kul, men inte om man inte är i form, och absolut inte för många matcher. Jag tycker bäst om att spela anfallare och när jag är i form är det den positionen jag är absolut bäst på med. En libero är sällan över mittplan, och en mittback springer inte många meter under en match, inte i division sex i alla fall.

Träning
Jag har kanske tränat högst 20 gånger denna säsongen vilket inte är mycket med tanke på att under min tid i Karlshamn blev det minst 200 träningar/säsong och dessutom gym minst tre gånger i veckan. Detta är såklart förklaringen till varför fotbollen har varit så tråkig i år, och varför jag har haft så många skador. Jag kan skylla 50% av de missade träningarna på skola och annat som går före, men något som är dåligt är antalet jag har missat på grund av lathet.

Laget
Årets upplaga av Köpingebro IF har varit det mest talangfulla KIF jag nånsin spelat med. Nivån på den bästa startelvan vi kunde ställa upp med var i division 5-klass. Tyvärr har vi bara ett fåtal gånger kunnat ställa upp med starkaste laget, men när vi har gjort det har vi spelat ut allt motstånd och det har varit roligare än nånsin att spela dessa stunderna.

Vad händer nu?
Jag har ingen aning. Skadorna jag har haft i år har gjort att jag har lämnat planen otroligt irriterad flera gånger. Jag hatar att förlora. Skadorna har också gjort att man undrar vad meningen med att spela egentligen är. Men fotboll är så kul så jag vet inte om jag klarar mig utan. Varje gång man ser en match på tv vill man vara där själv. Kristianstad Bois är en möjlighet, men jag tänker inte provspela för någon förrän jag har tränat upp formen lite och förrän mina skador är helt borta. Det misstaget har jag gjort innan.

Köket i den nya lägenheten har än så länge knappt använts till annat än pasta och andra studentmaträtter, men de senaste dagarna har jag briljerat tillsammans med Sanne och kokat ihop en del delikatesser. Tack vare min gamla Sony 5.1 Megapixel kamera så kan jag visa ett par av dessa delikatesser för världen. Om någon vill ha recept eller tips så är det bara att lämna en kommentar så hör jag av mig.

Skolan har börjat igen och nu är man inne på sista året. Kunde lika gärna varit första eftersom man inte har lärt sig mycket under dessa två åren och jag vet lika mycket vad jag vill i framtiden nu, som då. Första tiden nu ska jag bli lite bättre på flash, sen utveckla mina skrivkunskaper och berättandet, och sist ska jag fokusera på grafisk design. Sjukt intressant. Skulle gjort som Sanne sa och antigen blivit snickare, smed eller något liknande som inte kräver så mycket hjärnaktivitet.

Lägenheten är helt klar ny bortsett från att vi behöver en stor fin bokhylla. Fan vad fin den är, känns som ett riktigt hem...

Ett år sen Micha föddes idag, hon blev inte ens ett år gammal. Vi är i alla fall glada för den tid vi hade henne. Världens roligaste katt. Saknar henne såklart.