Yes, we're back!
Egentligen orkar jag inte ha blogg! Och mitt påhitt här kommer högst att vara i ca en månad.
Men eftersom jag ändå inte har något att göra en onsdagkväll, kan jag lika gärna dela med mig av mitt livs händelser.
Först och främst har det hänt mycket senaste året, men hälften av sakerna är för allmänheten ointressanta, och den andra hälften delar jag inte gärna med mig. Tyvärr måste man idag dela med sig av alla sina åsikter, och alla händelser för att ha en "intressant" blogg. Men det skiter jag i. Min blogg är per automatik mer intressant än de flesta ytliga idioter därute som berättar om sina fjolliga kläder, sina helgragg eller sin nyaste mobiltelefon. Vem bryr sig säger jag bara...
Det enda jag känner för att dela med mig just nu är att jag har börjat lira fotboll igen, och det känns jävligt bra!
Ovesholm är laget, för tillfället i femman, som får njuta av mina tjänster. Jag måste erkänna att jag var lite orolig i början om jag skulle klara av tempot. Jag är trots allt snart 25 och har inte tränat och spelat regelbunden fotboll på två-tre år, men än så länge överraskar jag mig själv! Två mål har det också blivit på ca sju matcher. Ännu mer imponerande är att i dessa sju matcher har jag bara startat två. Snygga mål dessutom.
För första gången på väldigt länge är fotbollen riktigt kul igen.
Nu ska jag se första "Boondock Saints", den andra såg jag häromdagen och det var det sämsta skit jag sett på flera år. Tråkigt att se när folk har blivit fyllefeta och slitna av cigg och droger. Ungefär som en kväll i Ystad och se folket där. HA! Idioter.
Godnatt
Mysig helg
Det började i fredags, fast egentligen långt innan. En av våra favoriträtter - fiskgryta med saffran - har vin som en av ingredienserna, fast bara två deciliter, så det blir alltid en jävla massa vin över. Därför har jag och Sanne lärt oss att dricka vin, dels för att vuxna människor "gör så", och dels för att vi ska kunna imponera på Nicole med vår otroliga kunskap och breda smak när det gäller vin och övrig alkohol.
Fredagen tog priset. Vi åkte ner till systemet och köpte inte mindre än fem flaskor vin, dock ska det sägas att varje flaska innehöll ca 3 dl vin. Sen bestämde vi oss för att ha en vinprovarkväll, och detta var resultatet:
Kandidat nr 1:
Tcherga Misket & Sauvignon Blanc (32 kr, 12%, 375 ml)
En rätt så sur vin, vilket jag och Sanne inte har lärt oss att tycka om än, men låter man den stå öppen ett dygn försvinner lite av det syrliga vilket gör den till en hyfsad vin, man kan även dricka den efter man har blivit lite lullig av de andra vinerna, för då bryr man sig inte om det sura.
Betyg: Rasmus - 3/10, Sanne - 3/10
Kandidat nr 2:
Casillero del Diablo Chardonnay (29 kr, 13,5%, 250 ml)
Den starkaste av vinerna och enligt mig den äckligaste. Detta är ett praktexemplar på varför jag inte dricker vin. Skiten var rejält syrlig och trots det finaste namnet så gjorde den oss båda besvikna och en aning äcklade. Vi hade tur med en Chardonnay som vi köpte i Danmark för 3-4 månader sen, men sen dess har vi bara fått avsky för allt som heter något med Chardonnay.
Betyg: Rasmus - 2/10, Sanne - 4/10
Kandidat nr 3:
J.P. Chenet Colombard Chardonnay (26 kr, 12%, 250 ml)
Ännu en av dessa Chardonnay's. Vi kunde inte bedöma denna eftersom Sanne tyckte att flaskan var så fin så den inte fick öppnas. Därför hittade vi på betygen här.
Betyg: Rasmus - 4/10, Sanne - 4.5/10
Kandidat nr 4:
Blue Nun (33kr, 8.5%, 375 ml)
Från början vår favorit, tills vi hade druckit ett helt glas av den. Vi valde denna eftersom den skulle vara söt, och den visade sig att vara allt för söt. Smakade som en Smirnoff Ice fast ändå inte. Vid detta tillfället var vi dock så glada för att slippa det syrliga så vi gav den höga betyg...
Betyg: Rasmus - 8/10, Sanne - 9/10
Kandidat nr 5:
René Barbier Viña Augusta (34kr, 11%, 375 ml)
Vinnaren av testet. Vinen var helt ok för att vara vin, och smaken var inte för syrlig, och inte för söt. Inte förvånansvärt så drack vi upp denna flaskan snabbast. Rekommenderas till folk som inte är stora fans av vin, men ändå vill smälta in.
Betyg: Rasmus - 8.5/10, Sanne - 9/10
Lite ljus i tunneln?
Det gäller dock sommarjobb, och det är ålderdomshem, men det är pengar och det är jobb, två saker jag behöver!
Jag söker vidare och hoppas på flera samtal!
Inget vettigt
Kan berätta att jag har lirat lite skojpoker på sistone. Med skojpoker så menar jag att det endast har blivit freerolls. Jag spelar på Pokerstars där de varje dag har en massa freerolls med olika priser. Igår spelade jag två turneringar med 9000 pers i varje, och det gick bra i båda. Den första ledde jag ett tag men slogs ut som nr 1500 ca när jag förlorade en AA hand. Turneringen efter gick mycket bättre, men ändå inget vidare. Jag låg i topp 10 i tre-fyra timmar tills det var ca 180 av 9000 deltagare kvar. Då förlorade jag en stensäker hand, jag hade K8 och floppen var K, 8, 8. Killen bredvid mig satsade allt direkt och jag trodde att jag drömde. Jag gick med, bara för att se honom visa en KK hand. Slag i pungen var det. Efter det hade låg jag plötsligt på typ 150:e plats av 160 så jag tänkte "skitsamma" och slängde in allt på en kass hand, tror det var 10-2. Hade jag bara spelat säkert när jag låg i topp tio hade jag spelat om 2000 dollar på söndag, utan att ha satsat en krona. Dessutom kan jag nämna att jag blev trea i en stor turnering om låtsaspengar, med 360 deltagare.
Jag vet att jag är en grym pokerspelare om jag bara lägger ner tiden som krävs för att spela det, men tyvärr har jag varken tiden eller några pengar att satsa på det. Det får bli i ett annat liv. Drömmen vore att ha 25000 kr och åka till ett riktigt casino och spela bort dem, eller vinna stora pengar. Mäta sig med "proffsen".
På tal om drömmar och intressanta saker så blev det provträning med Skillinge IF förra helgen. Skillinge håller till i femman. Jag var inte särskilt sugen innan träningen men när jag väl kom dit gick det jävligt bra. Uppvärmningen var kanske inget vidare eftersom jag var rejält ringrostig, men när vi väl drog igång med övningarna och spelet gick allt superbt och jag kände helt klart att jag klarade av tempot utan problem, ett jävligt skönt bekräftande att man fortfarande har lite i sig trots snart två års tid med inget annat än oseriöst fotbollsspelande.
Hur det blir med fotbollen i fortsättningen låter jag vara osagt. Just nu känns det som att det blir ett av fyra möjligheter; 1) Jag lirar med Kristianstad BOIS häruppe, jag har tränat med dem en gång. 2) Jag lirar med Skillinge när jag har tid, alltså med deras b-lag i så fall. 3) Jag spelar med Köpingebro som jag fortfarande tillhör och som jag har spelat det mesta av mitt liv för. 4) Jag skiter i vilket och spelar inte mer, kanske nån träning här och var.
Jag vill helst fortsätta spela för att jag gillar det och är bra på det, men mest för att jag måste röra mig mer, och måste komma i bättre form.
Jag har fått en satans jobbig förkylning som inte vill gå bort. När den försvinner tillsammans med snön ska jag ut och springa varje kväll. Innan snön föll var jag ute ett par gånger i veckan och jag hade nästan glömt bort hur skönt det kan vara att springa. Just nu är jag som sagt inte alls i form, men det ska vi nog få ändring på!
Framtiden
Jag sitter ofta på diverse jobbsites och kollar vad som är mest eftertraktat, och vad som jag själv kunde tänka mig jobba med, och jag har märkt att trots att jag har en massa kvalitéer och inte är kräsen, så har jag lämnat in ca två CV, till de 1000+ ansökningar jag har kollat igenom. Jag behöver väl knappast säga att ingen sv de två har hört av sig.
Det är vanligt att folk har drömjobb, men det är extremt ovanligt att folk säger att deras jobb är ett drömjobb. Jag har inget specifikt drömjobb, det enda jag vill ha är ett jobb där jag kan trivas, inte tröttnar, och tjänar hyfsat bra. Jag har listat ett par jobb nedan jag kunde tänka mig:
- Art Director
- Vårdbiträde
- Läkare
- Fotbollsproffs
- TEXT-TV Uppdaterare
- Chokladkalendersorganisatör
Det var nästan allt. Sen finns det såklart en massa annat man gärna hade velat testa på. Målare, trädgårdsmästare, arkitekt, sportsjournalist, bookmaker osv. Men än så länge har jag inte sett en enda sådan jobbannons på internet, så jag söker vidare! Framtiden är dock väldigt oviss...
Comeback
Dock så ringde jag upp Kristianstads BOIS tränare efteråt och frågade lite hur det låg till där. Jag fick veta att de precis fått ny konstgräsplan och de börjar träna på den i nästa vecka. Jag ska helt klart göra ett litet besök där och se vilken nivå de ligger på. Ny konstgräsplan, och nytt lag. Påminner lite om IFK Karlshamn när jag gick dit. Och där blev det jävligt lyckat, till en början i alla fall.
BOIS tillhör mittenlagen i division fem, och deras serie är förmodligen en litet snäpp sämre än femman som Österlenlagen spelar i. Men man vet inget förrän man har provat på det. Hur som helst så vill jag komma igång med fotbollen igen, och viktigast, komma i form igen. Blir så jävla irriterad på mig själv när jag är ute och springer, och inte ens orkar 3-4 kilometer utan att nästan dö.
Bara en tidsfråga innan magen börjar växa, och det vill jag fan inte!
Många bollar..
http://delikatess.wordpress.com
Uppdateras kanske inte så ofta, men bara ett roligt projekt jag och min älskling hade för oss. När vi har rastlösa kvällar uppdaterar vi antagligen med vad vi kan hitta på.
http://matakuten.blogg.se
Skolprojekt, har också planer på att uppdatera denna bloggen, men har ingen videokamera för tillfället så det kommer nog att dröja. Recepten som ligger uppe är dock riktigt bra, bortsett från ljudet.
http://vafanculo.blogg.se
Min och Sörens tips-sida. Uppdateras mest just nu, flera gånger om dagen faktisk. Väldigt bra och detaljerade tips varje dag. Sitter du och behöver lite extra pengar är detta sidan för dig. (Läses med viss kriticism)
Saturday, sweet Saturday
Händelserik dag idag.
Vi har haft besök av mamma, Jeppe och Jörgen i nya lägenheten, och jag bjöd sällskapet på en omgång bowling. Sötis ville inte vara med pga ett skadat finger, och synd det, för jag hade behövt någon som jag kunde slå. Till en början såg det bra ut, på tredje rutan fick jag dagens första strike, men efter två halvtaskiga serier (109, 103) avslutade jag med två urusla serier (ca 70-75 i snitt) och slutade trea. Ett knäck för stoltheten. Jag fick lite revansch på Jeppe efteråt under ett uppgör i lufthockey som jag vann säkert med 8-4. Den som vinner sist är bäst, den blir ihågkommen. Nästa gång blir det äventyrsminigolf. Banan såg riktigt fräck ut med vattenhinder och konstgräs.
Senare lagade jag och Sanne mat, blev otroligt gott som vanligt när vi briljerar i köket. Och som en perfekt avslutning blev det vit chokladmousse med jordgubbar och kaffe. Sweet!
När familjen packat och åkt hem visade jag Sanne var skåpet ska stå i både Guitar Hero och Singstar, och speciellt i Singstar var jag kung. Och trots att Sanne kanske hade högst päng så vann jag på bäst inlevelse. Vid en tidpunkt var Sötis tvungen att vända på sig för att se så det verkligen var jag och inte hela Aqua som satt bakom henne. Mariah Carey och hennes 7 olika tonlägen kan slänga sig i väggen tänkte hon säkert när jag lät både som Aqua, Daniel Powter och Britney Spears, ibland samtidigt.
Jag betalade dock det ultimata priset. Hes som en kedjerökare är man nu.
Imorgon ska vi nog investera i Rock Ballads till Sing Star, vi har helt inne på att köpa Rock Band, men inte säker på att det har kommit ut än. I så fall är alla intresserade bjudna till en helkväll med SingStar och Rock Band.
Nappy Time!
Sucker-season
Fotbollsåret 2008:
Just nu verkar det som mitt fotbollsår har lidit mot sitt slut för denna gången, så jag tänkte resumera lite hur det har gått.
Först statistiken svart på vitt:
Laget: Köpingebro IF (div 6)
Spelade Seriematcher: 9 (5-0-4)
Övriga matcher (träningsmatcher, YA cup)
Mål: 0
Vad hände?
Hela detta fotbollsåret har påminnt mycket om förra året. Kan börja med att berätta att förra året spelade jag bara tre tävlingsmatcher (IFK Karlshamn 1, KIF 2) pga en ljumskskada. Detta året började bra, vi spelade ett par träningsmatcher utan att jag kände av ljumskarna, men istället kom nästa skada i en YA-cup match där jag landade snett och stukade foten rätt hårt vilket gjorde att jag missade seriepremiären mot Svenstorp. Jag var dock tillbaka mot Rörum matchen efter, och spelade fem raka matcher innan nästa skada kom mot Kivik i maj. Denna gången var det en bristning i framsidan av låret vilket var jävligt frustrerande eftersom jag började bli hyfsat matchtränad. Denna skadan tog mig över två månader att bli kvitt, och fast jag var tillbaka på planen mot Lunnarp så kände jag av mitt lår i de sista fyra matcherna vilket har gjort att jag knappt har kunnat sparka till en boll med högerbenet. Hela denna säsongen har alltså varit en stor jävla frustration.
Positionen
Något annat som bidragit till att jag inte alls har njutit av fotbollsåret är att jag har tvingats spela mittback (sista man, libero osv) varje match. Att spela mittback har sin charm, och kan stundtals vara rätt kul, men inte om man inte är i form, och absolut inte för många matcher. Jag tycker bäst om att spela anfallare och när jag är i form är det den positionen jag är absolut bäst på med. En libero är sällan över mittplan, och en mittback springer inte många meter under en match, inte i division sex i alla fall.
Träning
Jag har kanske tränat högst 20 gånger denna säsongen vilket inte är mycket med tanke på att under min tid i Karlshamn blev det minst 200 träningar/säsong och dessutom gym minst tre gånger i veckan. Detta är såklart förklaringen till varför fotbollen har varit så tråkig i år, och varför jag har haft så många skador. Jag kan skylla 50% av de missade träningarna på skola och annat som går före, men något som är dåligt är antalet jag har missat på grund av lathet.
Laget
Årets upplaga av Köpingebro IF har varit det mest talangfulla KIF jag nånsin spelat med. Nivån på den bästa startelvan vi kunde ställa upp med var i division 5-klass. Tyvärr har vi bara ett fåtal gånger kunnat ställa upp med starkaste laget, men när vi har gjort det har vi spelat ut allt motstånd och det har varit roligare än nånsin att spela dessa stunderna.
Vad händer nu?
Jag har ingen aning. Skadorna jag har haft i år har gjort att jag har lämnat planen otroligt irriterad flera gånger. Jag hatar att förlora. Skadorna har också gjort att man undrar vad meningen med att spela egentligen är. Men fotboll är så kul så jag vet inte om jag klarar mig utan. Varje gång man ser en match på tv vill man vara där själv. Kristianstad Bois är en möjlighet, men jag tänker inte provspela för någon förrän jag har tränat upp formen lite och förrän mina skador är helt borta. Det misstaget har jag gjort innan.
Update - Back to school
Skolan har börjat igen och nu är man inne på sista året. Kunde lika gärna varit första eftersom man inte har lärt sig mycket under dessa två åren och jag vet lika mycket vad jag vill i framtiden nu, som då. Första tiden nu ska jag bli lite bättre på flash, sen utveckla mina skrivkunskaper och berättandet, och sist ska jag fokusera på grafisk design. Sjukt intressant. Skulle gjort som Sanne sa och antigen blivit snickare, smed eller något liknande som inte kräver så mycket hjärnaktivitet.
Lägenheten är helt klar ny bortsett från att vi behöver en stor fin bokhylla. Fan vad fin den är, känns som ett riktigt hem...
Ett år sen Micha föddes idag, hon blev inte ens ett år gammal. Vi är i alla fall glada för den tid vi hade henne. Världens roligaste katt. Saknar henne såklart.
Nu ska jag väcka min lilla älskling som ligger och dreglar i sängen, sen blir det lite frukost!
Later world
Nya hemmet
Projekt i skolan - smygreklam
Lek i Photoshop - Techno Blur
För att göra texten, kolla http://www.tutorialwiz.com/blingbling/
och för bakgrunden: http://www.infinitedesigns.org/archives/54
ENJOY!
Lek i Photoshop
Gjorde detta på ca 20 minuter:
Projekt
Filmen ska handla om en person som lider av Mano Depression utan att riktigt veta om det, och utan att vilja inse det, vilket kännetecknar mano-depressiva. Som tiden går blir han mer och mer paranoid. Jag fick beröm för mina skådespelartalanger av en man som har vunnit 5 guldbaggar (skryt), hade det inte varit för det, hade jag nog inte lagt upp filmen.
Njut
Coming up...
Har ju skolan som håller på för fullt, redovisning imorgon på det senaste projektet. Jag gjorde en kortfilm som jag kanske lägger upp här nån gång, annars finns den redan nu på youtube. Blev inte riktigt som jag hade tänkt, men jag är nöjd ändå. Hör ni inte vad jag säger i filmen får ni fråga...
I helgen som kommer ska jag och sötis fylla Nicole rejält innan hon drar till Australien. Vi satsar på att ge henne en så hård bakfylla så att hon känner av det även efter planet har landat i Sydney... Ska bli kul att träffa din pojkvän med, och vi kommer sakna dig när du drar Nicole!
Nicole på lördag
Kommer bli en del fotboll, försäsongen är i full gång och detta året kommer bli otroligt intressant eftersom hela fyra stycken Simonsen kommer finnas i KIF's startelva när vi inleder mot Öja. Jag ska satsa på att ta en mittbacksposition denna säsongen, och jag vet att jag kommer göra det. Är jag väl i form så är det få som kommer förbi mig. Ska enligt tradition ta ett par röda kort med, det hör till!
VM eller Div 6?
Blir lite övrig träning med. Sanne och jag ska leta upp ett gym i Kristianstad och biffa upp oss. Jag har varit ur form ett bra tag nu, och förlorat mycket muskler sen jag sluta på gym för ett par månader sen. Som tur är har jag rätt lätt att fixa det igen, tycker det är kul som fan att träna, man blir nästan beroende efter ett tag.
Jag om 4 veckor
Den 15 Mars händer något jag inte trodde att jag skulle uppleva. Vi fick Kent-biljetter i julklapp av Sannes föräldrar så vi ska se dem i Idrottshallen i Kristianstad. Kan tänka mig att min Kent-älskande bror Sören är lite avundsjuk nu, fast han antagligen redan har sett dem 10 gånger.. Kent är inte mitt favoritband, men vissa av de gamla låtarna är riktigt bra! Har sjungit en del av dem i duschen kan jag lova, men annars är det mesta av deras musik lite väl deppig. Läggdags nu!
Eskilstunas stolthet
Jultider
Detta blir dessutom första julen jag inte är singel, och det känns bra! Jag har fått vara med och se hur svenskar firar jul, vilket jag aldrig riktigt har sett innan. Kan säga att skillnaden mellan svenskar och danskar inte är så stor, bortsett från julmaten. Lätt godare i Danmark. Godare med anka och stek, än köttbullar och korv. Kan man äta varje dag.
Har hänt mycket detta året, det säger man varje år, men detta året slår nog alla. Jag har hittat kärleken med stort k, sagt upp min lägenhet i Karlshamn, haft min första riktiga fotbollsskada, gått från bra till usel fotbollsspelare, glidit ifrån de flesta av mina vänner, fått en massa nya vänner, i princip lagt av med att lyssna på hip hop, fast det händer fortfarande ibland, fortfarande fattig (som alla andra studenter antar jag), haft en massa massa besvär med bilen, haft familjeproblem, haft längre hår än nånsin, varit i bättre fysisk form än nånsin, och lärt känna mig själv mycket bättre. Jag känner att jag har utvecklats mycket med.
Jag tycker ärligt talat det har varit det skönaste året i mitt liv hittills, och allt talar för att 2008 kommer bli minst lika bra.
Saker som kommer hända 2008: Jag flyttar först in till Sanne, och sen ska vi försöka hitta en mysig liten lägenhet nånstans i Kristianstad. Jag spelar kvar i KIF, men mest för att hålla igång, klarar mig inte utan fotboll. Jag ska fixa med skolan, göra det som krävs, fast jag kan tycka det är tråkigt för det mesta, jag ska absolut inte hoppa av ännu en utbildning. Jag ska resa med min älskling, kanske till Thailand i sommar, och spara pengar varje månad om det går, så vi har råd. Jag ska också försöka träffa min familj lite mer. Dessutom ska jag fixa med gym så jag håller mig i form.
Men innan dess är det nyår!
Har fixat med en massa vänner nu, både Sannes och mina egna, det bästa från båda sidorna, så nyårsfesten inte kan bli annat än en hit! Det kommer bli Singstar, musik, öl, annan dricka, snack, skratt osv. Ingen stel snobbfest med sittning, dresscode, dryga människor och tal. Riktig fest!
Bara att se fram emot! Det och så all den feta härliga julmaten!
Sagan om Sanne Del 1
Jaha, allt började i julas.. jag, min bror och jacken var som vanligt ute och festade och behövde nånstans att sova efter en helkväll på Bar.a.bar.. jag sa till de andra att vi skulle beställa taxi, men så såg jag något som upprörde mig..
utanför Bar.a.bar stod en tjej i den kortaste kjolen ni kan föreställa er, och det var nästan minusgrad ute.. så jag var tvungen att följa henne hem och värma henne som den gentleman jag är.. hur som helst, redan efter ett par minuter började hon ställa krav på mig, hon blev nästan tårögd och drog en snyfthistoria om att hennes kompis var för fattig för att köpa en julgran, så jag var tvungen att sno en till henne, återigen för att jag är en gentleman.
Efter jag hade stulit en julgran och gjort Sanne och hennes kompis glada, kom vi till lägenheten. Sanne börjar taffsa på mig osv, och jag tänker bara "jag är nykter, hon är full, så länge det bara är tafs så är det lugnt".. men jag fich en chock när hon la sina händer på mig! Föreställ er isbitar, fast kallare, och så små gulliga händer, som bebishänder, fast mindre, då har ni en bra bild på Sannes händer och vad jag fick stå ut med. Ska också sägas att hon snarkar, men det är sjukt sött. Som en nyfödd bebis skulle snarkat.
Dagen efter hade vi bråttom därifrån, och jag trodde att det bara var en engångs händelse.. så fel man kan ha...
De nästa veckorna fick jag stå ut med diverse trakasserier. Snuskiga sms i mängder, mer tafs varje gång jag var ute, porriga visningsbilder på msn och en massa massa snuskprat i telefon. För inte att tala om att hon utnyttja mig sexuellt i sina drömmar och sedan berättade detaljerna för mig.
Sanne tyckte också att jag skulle höra om hennes framtidsplaner, det var nog för att jag var med i dem. Hon berättade att hon alltid hade letat efter en som mig som kunde vara pappa åt de 11-15 barn hon hade tänkt uppfostra på en bondgård i Skillinge, eller kanske i närheten av Skillinge. Detta kom såklart som en chock för mig, men jag ville inte såra henne. Jag är ju en gentleman och jag tyckte hon var sjukt underhållande.
Gång på gång genom vår vänskap har Sanne försökt få mig avundsjuk med historier om kex, kk, blonda handbollskillar osv. Men i slutändan har hennes känslor för mig varit rätt så tydliga hela tiden, så det har inte funkat.
Senaste nytt är att efter en natt med visioner av himmelriket för Sanne, flera timmar av passionerad tilfredsställelse, och inte bara 10 minuter som hon var van vid, så kunde Sanne inte klara det mer. Hon klarar inte av sina känslor för mig, saknaden och avståndet, så hon beställde en resa till Mallorca i 3 månader för att komma över mig.
Sanne, om du läser detta vill jag bara säga en sak. Du måste inte rymma ifrån mig, jag är kanske inte sugen på att få 15 barn, lyssna på techno dygnet runt, passa en massa grisar på en bondgård och bli tafsad på dygnet runt av fingrar som gör att man nästan önskar att man var naken på ett isflak i östra Antarktis.. Men du är en toppentjej annars, och vi kan säkert få det att funka. Personligen så tycker jag att du är rolig som få, och söt som ännu färre. Jag värmer gärna dina små fingrar när som helst. Jag är ju trots allt en gentleman.
Puss
Del II är klar, lägger upp om en vecka ungefär..
Älskar dig Sanne
Weekend
Händelserik helg, minst sagt..
Tog en snabb tripp genom Danmark, Tyskland, Österrike och Liechtenstein med Jeppe och pappa i Mercedesen för att "titta på bergen".. rätt trevligt kan väl tänkas, jo visst...
Kan väl säga så här, inte precis bra för varken kropp eller sinne att köra ca 1200 km, sova 2 timmar, sen köra 1200 km igen, med ont i halsen, diverse distraheringar, konstant äcklig röklukt runt sig som gör att man vill spy, en hals som är förkyld och gör ont, regn på vägarna som gör att man vilken sekund som helst kan få vattenplaning när man ligger där i 140 km/t mellan 2 stora lastbilar..
Ok, resan hade sina stunder, men fan heller att det nånsin ska göras om på det sättet, aldrig någonsin i hela detta jävla livet!
Hur som helst, skönt att vara hos min lilla älskling igen, och lilla Micha, mina små vilddjur! Men herregud vad trött jag är, imorgon ska det sovas tills det blir mörkt igen..
Stressig tid framöver, ett jobbigt skolarbete ska fixas, vet knappt vad jag ska göra än.. ska dessutom flytta ut alla saker ur lägenheten i Karlshamn till Kristianstad.. kommer ta en del tid, men kan vara skönt att få undan skiten..
Och så jul snart, pallar knappt med julen, men den har sina mysfaktorer, som när man ska packa upp alla sötis klappar, och när jag ska ge henne en massa klappar :D men bortsett från det klarar jag mig utan.. kan iofs vara tröttheten som snackar för annars tycker jag att jul är fint, chokladkalender, all maten, snön osv osv..
Lägg dags nu, lägger upp lite bilder från resan när jeppe har skickat..
Adieu
What goes around...
Mitt senaste påhitt:
Tyson Lee sitter på sängen i sin trånga fängelsecell och tittar på sina händer medans han rullar tummarna, bredvid honom ligger det fyra-fem medeltjocka böcker och ett slitet fotografi på några personer som knappt går att urskilja. Plötsligt hör han ett ljud som närmar sig. Dörren till hans cell öppnas och en vakt träder fram och säger "Det är dags, följ mig". Tyson tar sina saker och reser på sig, drar en lättnandes suck och går sedan ut ur sin cell och ut mot sin frihet. Fängelsedirektören står vid den sista porten med ett papper i handen och Tysons tillhörigheter. Han tar Tyson i handen och önskar honom lycka till, varefter Tyson tar de sista stegen ner för fängelsets trappa och går ut genom huvudporten.
200 meter därifrån står bussen som är på väg mot stan och Tyson ökar farten för att hinna med. Han korsar en väg men upptäcker inte att en vit Ford närmar sig med hög fart, och innan han vet ordet av det så träffar bilen hans vänstra sida och slungar honom 3 meter upp i luften, varefter han landar på ryggen. Föraren av bilen springer fram till Tyson men han ligger helt stilla.
4 månader senare och Tyson vaknar upp efter att ha legat i koma. Doktorn kallas till rummet av en sköterska och berättar för Tyson vad som hände. "Du bröt 44 ben i kroppen och fick invärtes blödningar och kraniebrott, du var på dödens gräns flera gånger men vi lyckades rädda dig". Doktorn berättade också för Tyson att han var helt återställd men behövde en stor del rehabilitering. Dessutom kunde de slå fast efter en del tester att Tyson led av svår minnesförlust. Det visade sig att de senaste 2 åren av Tysons liv var som bortsuddat ur hans minne.
Doktorn frågade Tyson innan han gick, om det var något annat han ville prata om. "Jag har haft en hemsk dröm undertiden som jag har legat i koma" sa Tyson och fortsatte: "Jag sitter i en bil med en okänd kvinna, och plötsligt kommer en rånare fram och ber om mina pengar". "Efter jag har gett honom mina pengar springer han därifrån och skjuter kvinnan bredvid mig i huvudet, är det vanligt att drömma sånt?" frågade Tyson. Doktorn stod som förstenad en stund, innan han snabbt gick ut från rummet utan att säga ett ord.
Sjuksköterskan som stod bredvid doktorn såg chockad ut och Tyson frågade vad som var fel. Sköterskan tog ett djupt andetag och berättade sen för Tyson att doktorns fru för ett par år sen hade blivit brutalt mördad framför ögonen på honom på exakt samma sätt som Tyson hade sett i sin dröm. Sen lämnade också hon rummet samtidigt som hon gav Tyson en konstig blick. Tyson som var utmattad kom på sig själv tittandes rakt ut i luften innan han somnade igen.
Tyson vaknade lite senare av att två poliser stod vid sänggaveln och mumlade till varandra. Bredvid sängen stod en detektiv med en ilsken genomträngande blick som frågade "Mister Lee är du vaken?". Tyson fick svara på en massa frågor innan poliserna lämnade honom i fred igen. Den ena av poliserna stannade dock utanför Tysons dörr, som vakt.
Tyson fick återkommande besök av poliser och detektiver de nästa flera veckor undertiden som han tränade upp sin kropp igen tills han klarade av att gå, och äntligen efter 5 veckor blev han utskriven.
Polisen misstänkte Tyson för mordet på doktorns fru, eftersom han visste exakt hur mordet hade begåtts, trots at det inte fanns några vittnen, och han hade dessutom samma kroppsbyggnad som mördaren. Tyson hade förklarat för polisen om hans minnesförlust, och han hade också fått genomgå två lögndetektortester, som han dock hade klarat. Men detektiven fick reda på att minnesförlust kunde leda till att man kunde lura en lögndetektor, så därför ställde han Tyson inför rätta och åtalade honom för mordet på doktorns fru.
Under rättegången blev Tyson gång på gång utsatt för en massa frågor, som han svarade tveksamt på, och när juryn fick höra om hans besvärliga uppväxt och kriminella förflutna försvann den lilla medkänslan de hade kvar för honom. Tyson hade dessutom fått en otroligt dålig försvarsadvokat, åklagaren var raka motsatsen, en av de bästa i staten, så när rättegången var över var det inte många som tvekade på att Tyson var skyldig. Tyson fick 12 års fängelse.
Tyson var helt knäckt och förstod inte vad som hade hänt. Innerst inne hoppades han på att allt fortfarande var en dröm, men när han kände smärtan av handbojorna runt handlederna visste han att den var äkta, och det var verklighet.
Tyson fördes till fängelset där han först och främst fick prata med direktören, som ju kände igen Tyson från det förra besöket. Direktören som var en stor kraftig man, med ovanligt grått hår och en sällsynt djup basröst, hade alltid tyckt att Tyson var en sympatisk människa, dock ibland lite oroväckande tyst. Han berättade det som alla nya fångar fick höra, men avslutade sen med att säga "Lugna dig Tyson, vi har fått order om att behandla dig väl undertiden som din överklagan behandlas, inte alla tror att du är skyldig ska du veta". Efter de lugnande orden reste direktören sig och skakade hand med Tyson, men plötsligt ryckte Tyson till, och fick upp en hemsk bild i huvudet på fängelsedirektören som misshandlade en fånge till döds med sina nävar. Han hade slagit lös en av fångens tänder som sedan hade fastnat i hans knogar på den högra handen. Han plockade ut tanden, slängde den på golvet och sedan svimmade Tyson.
Han kom till medvetande igen efter ett par minuter och direktören frågade direkt vad som var fel. "Hjälp mig upp" sa Tyson. Direktören och en vakt hjälpte Tyson på fötterna. Han märkte till sin stora häpnad att direktören hade ett ärr på sin högra hand, ett ärr som lätt kunde ha orsakats av en tand, så han råkade mumla några ord rakt ut. "Det var du".
- Vad menar du? Sa den ovetande direktören.
- Jag såg vad du gjorde, sa Tyson och fortsatte; "Du slog den stackaren till döds nere i elrummet, sen plockade du ut en tand ur din högra hand, det är därför du har ärret där.
- Hur...?sa direktören men avbröt snabbt sig själv och istället sa han till vakten att föra Tyson till isolationen omedelbart.
Ett par dagar senare utan att ha haft kontakt med någon fick Tyson veta att en detektiv ville prata ett par ord med honom, och att han antagligen hade en chans att bli frisläppt. Tyson blev helt lyrisk, reste på sig och följde med vakten. Men efter en stunds gång blev Tyson misstänksam eftersom vakten ledde honom i motsatt riktning av besöksbyggnaden och han vägrade svara på någon av Tysons frågor.
Plötsligt tog en annan vakt tag i Tyson bakifrån och släpade honom med våld till ett rum där de slog honom medvetslös. Tyson vaknade lite senare i handklovar, fortfarande yr efter slagen han fick. Han kände att han inte var ensam i rummet och rent instinktivt sa han "Vem där?". Han slog upp ögonen och blev bländad av ett skarpt ljus, det enda han såg var konturen av en stor man, med ovanligt grått hår som lutade sig fram mot Tyson.
- Direktören? Är det du?
Det kom inget svar från personen, istället ställde han sig bakom Tyson, tog tag i hans armar med våld och tryckte honom upp mot väggen.
- Hur fan har du fått reda på det? Viskade personen samtidigt som Tyson kände en ilsken hand mot sin nacke.
- Vad snackar du om? Lyckades Tyson få ut, trots han hade hela ansiktet pressat mot betongväggen. Personen slängde Tyson tillbaka på golvet med våld, och på vägen ner råkade han välta lampan, så den nu lyste upp personen. Som Tyson redan hade räknat ut så var det direktören.
- Vad fan sysslar du med?! Skrek Tyson och fortsatte:
- Du är direktör här, folk kommer få reda på hur du behandlar oss!
Direktören stod kvar en stund i det ena hörnet av rummet innan han gick fram mot Tyson och satte sig på huk.
- Har du inte räknat ut det än, ingen kommer få reda på någonting, sa direktören med en överlägsen röst. - Det enda jag vill ha reda på är vem som har skvallrat om incidenten i elrummet. Berättar du det då nöjer jag mig kanske med att skära ut din tunga.
Tyson var helt chockad, hans hjärta slog snabbt och han ville berätta allt men fick inte ut några ord. Fängelsedirektören som redan hade slut på tålamod gav Tyson ett slag i magen, varefter han reste sig upp och sa:
- Det är otroligt hur fängelselivet påverkar en, speciellt om man inte borde vara här. Folk gör saker de aldrig skulle ha gjort annars vilket kan leda till hemska följder.
Just när direktören hade avslutat meningen kom det in en stor vakt, och direktören lämnade rummet. Tyson ville ropa efter honom men det var för sent, vakten tog fram en spruta fylld med heroin och injicerade allt i Tysons högra arm. Sedan gick han därifrån och smällde igen dörren.
Tyson låg kvar på golvet helt paralyserad och hörde inget annat än sitt hjärta slå. Han kunde knappt hålla sina ögon öppna och kände att tystnaden mellan varje slag blev längre och längre. Andetagen blev allt tystare och till slut slöt Tyson sina ögon. Ett par sekunder senare blev det helt tyst, inga hjärtslag och inga andetag.
