Mullvis - R.I.P.
Vår lilla nyfikna kise Micha var ute på äventyr idag. Inget konstigt med det, eftersom hon varje dag är ute och utforskar. Men det var ändå något som inte stämde med Michas beteende idag, plötsligt när hon var på väg in märkte vi att hon stannade kvar ca 4 meter från fönstret. Nyfiken som Sanne är skulle hon ut och se vad lilla Micha var så uppslukad av och när hon kom fram såg hon en stackars liten mullvad som hade varit på promenad med resten av Mullvad-familjen, men tyvärr kommit bort (Eftersom små mullvader är blinda). Han låg bara och sprattlade på marken.
Samariter som jag och Sanne är, släppte vi allt vi höll på med och tog fram livräddarutrustningen. Sanne kollade upp all fakta hon kunde hitta och jag började gräva ett hål (Jag tänkte mullvader lever under jorden och därför vill jag hjälpa den på traven). Det slutade med att jag gav upp hålgrävandet eftersom allt vi hade var en kniv och en sked, och jorden var stenhård. Istället tog vi en glassförpackning i plast och fyllde med jord, och lade sen Mullvis i den. Oturligt nog dröjde det inte länge innan nästa olycka var framme!
Överlevare som Mullvis är tänkte han fan inte spendera sina dagar i fångenskap och gjorde ett tappert flyktförsök undertiden som jag var på väg in med honom. Mullvis underskattade sin syn och kröp över kanten och föll en meter ner på marken. Efter detta blev Mullvis aldrig sig själv igen. Han gjorde ett par försök att dricka lite vatten och gräva sig ett bo, men hela Mullvis vänstra sida var paralyserad av smällen. Jag och Sanne slog ihop våra kloka huvuden och kom fram till samma diagnos; Mullvis dagar var nog tyvärr räknade. Det ska också sägas att ett missförstånd ledde till att vi den första timmen av livräddningen trodde att Mullvis egentligen var ett Marsvin vilket är ett sött och gulligt djur, och inte en mullvad som är ett skadedjur... Detta kan ha lett till att vi kanske inte gjorde vårt yppersta för att rädda Mullvis, vi blev smått rasistiska och fördomsfulla.
Klockan 22.27 drog Mullvis andan för sista gången. Vi uppskattar att han blev en vecka gammal.
Samariter som jag och Sanne är, släppte vi allt vi höll på med och tog fram livräddarutrustningen. Sanne kollade upp all fakta hon kunde hitta och jag började gräva ett hål (Jag tänkte mullvader lever under jorden och därför vill jag hjälpa den på traven). Det slutade med att jag gav upp hålgrävandet eftersom allt vi hade var en kniv och en sked, och jorden var stenhård. Istället tog vi en glassförpackning i plast och fyllde med jord, och lade sen Mullvis i den. Oturligt nog dröjde det inte länge innan nästa olycka var framme!
Överlevare som Mullvis är tänkte han fan inte spendera sina dagar i fångenskap och gjorde ett tappert flyktförsök undertiden som jag var på väg in med honom. Mullvis underskattade sin syn och kröp över kanten och föll en meter ner på marken. Efter detta blev Mullvis aldrig sig själv igen. Han gjorde ett par försök att dricka lite vatten och gräva sig ett bo, men hela Mullvis vänstra sida var paralyserad av smällen. Jag och Sanne slog ihop våra kloka huvuden och kom fram till samma diagnos; Mullvis dagar var nog tyvärr räknade. Det ska också sägas att ett missförstånd ledde till att vi den första timmen av livräddningen trodde att Mullvis egentligen var ett Marsvin vilket är ett sött och gulligt djur, och inte en mullvad som är ett skadedjur... Detta kan ha lett till att vi kanske inte gjorde vårt yppersta för att rädda Mullvis, vi blev smått rasistiska och fördomsfulla.
Klockan 22.27 drog Mullvis andan för sista gången. Vi uppskattar att han blev en vecka gammal.
SISTA BILDEN PÅ MULLVIS I LIVET
saknad av alla
Mullvis
född 23 Maj 2008
död 29 Maj 2008
R.I.P.
född 23 Maj 2008
död 29 Maj 2008
R.I.P.
Projekt i skolan - smygreklam
Lite promo för senaste projektet i skolan, kolla allt på http://matakuten.blogg.se eller http://www.youtube.com/matakuten:
Tankar på tåget...
Ok, sitter på tåget och har tråkigt så därför skriver jag detta.
Vad tänker man när man sitter på tåget? Vad gör man när man har tråkigt?
Folk runt mig sitter mest och blundar. Vissa snackar med varandra, antagligen så känner de varann sen innan. En kille sitter med sin laptop och tittar på något, antar att det är humor eftersom han har ett leende på läpparna. Igår när jag åkte hem var jag riktigt trött, men jag ville inte somna, tänk om man hamnar i Lund eller Malmö? Det händer att jag slumrar till då och då, men då försöker jag göra allt för att hålla mig vaken. Jag läser tidningen gång på gång, jag tittar ut genom fönstret på alla husen som far förbi och undrar hur de har det, vad är det för typer som bor där? Ibland när jag har datorn med kan jag spela spel, fast det tröttnar man på, och de flesta spelen går inte att spela med touchpad. Dessutom tar datorn plats, och man sitter redan obekvämt i dessa stolarna. I går hade jag min iPod med, det var skönt. Då blundar man, fast man somnar inte. Istället lyssnar man på låtarna och på texterna. Jag ser alltid musikvideor i huvudet när jag lyssnar på musik och blundar. Jag har många idéer och det vore fräckt att göra någon av dem till verklighet. Men verkligheten blir oftast inte som man tänkt sig.
Fan, vi är inte ens i Sölvesborg än... antingen så skriver jag snabbt eller så kör tåget långsamt. Börjar känna lite huvudvärk, har sagt till mig själv att inte sitta med ryggen mot färdriktningen när jag åker tåg, eftersom jag brukar må illa då, men nu sitter jag här ändå. Jag hade gärna velat sätta mig på stolen mittemot, men av nån anledning tänker jag inte göra det. Jag vill inte ha allas blickar mot mig. Om någon så mycket som hostar eller nyser på tåget så hamnar alla blickarna där, tåget har blivit lite som ett bibliotek eller en kyrka på det sättet. Hmm, när jag tänker efter så påminner tåget faktisk om kyrkan på ett annat sätt med. Konstigt nog så har folk en vana av att berätta om sina konstigaste upplevelser på just tåget, typ som en biktelse (eller vad det heter). Hur många har inte hamnat bakom eller bredvid ett kacklande par eller en grupp som diskuterar sin feta chef, sina ragg i helgen eller sitt misslyckade samlag? Fast vi sitter ihopklämda så många på en sån liten yta så verkar folk inte bry sig om det, utan bara röjer allt. Kan bero på att de tänker att vi andra bara är främlingar eller att vi inte bryr oss. Vilket vi inte gör heller, eller åtminstone inte jag. Eller gör jag? Hade väl inte skrivit detta annars?
Nu har tåget varit i Sölvesborg och lämnat det igen. En gammal tant steg på och sitter nån meter framför mig. Direkt när hon satte sig råkade jag få ögonkontakt med henne, och lika snabbt tittade hon bort. Samma sak hände igår, jag satt med datorn uppe och en man satte sig mittemot. Jag kände att han tittade så jag tittade upp. Samma ögonblick som min blick var i hans ögon, tittade han bort. Folk gillar inte ögonkontakt på tåg. Jag undviker det helst själv med. Det finns folk som gärna vill prata med dem de sitter med på tågen, fast det är främlingar. Det har hänt mig en gång. En pakistaner som hette Zeeshan och jag pratade hela vägen från Karlshamn till Kristianstad. Men enbart för att han behövde låna min mobil eftersom han hade glömt ett par väskor på ett annat tåg och behövde därför ringa ett samtal. Just när jag skulle låna ut mobilen ringde hans kompis upp honom så han behövde inte låna min ändå. Men vi började snacka, och killen var jättetrevlig. Han berättade mycket om hur han upplevde svenskar och Sverige, och så berättade han om sin bakgrund. Efter en sån här upplevelse skulle man tro att man fått en annan blick på prat med främlingar, men nej, har inte sagt et ord till nån sen dess. Man vill väl inte riskera att det blir pinsamt, eller att man får ett "stör mig inte" i nacken.
Hur som helst, om 10 minuter är tåget i Kristianstad. Jag ska samla mod nu för att säga till den stora kvinnan som sitter bredvid mig att flytta på sig så jag kommer ut. Vill fan inte hamna i Malmö...
Vad tänker man när man sitter på tåget? Vad gör man när man har tråkigt?
Folk runt mig sitter mest och blundar. Vissa snackar med varandra, antagligen så känner de varann sen innan. En kille sitter med sin laptop och tittar på något, antar att det är humor eftersom han har ett leende på läpparna. Igår när jag åkte hem var jag riktigt trött, men jag ville inte somna, tänk om man hamnar i Lund eller Malmö? Det händer att jag slumrar till då och då, men då försöker jag göra allt för att hålla mig vaken. Jag läser tidningen gång på gång, jag tittar ut genom fönstret på alla husen som far förbi och undrar hur de har det, vad är det för typer som bor där? Ibland när jag har datorn med kan jag spela spel, fast det tröttnar man på, och de flesta spelen går inte att spela med touchpad. Dessutom tar datorn plats, och man sitter redan obekvämt i dessa stolarna. I går hade jag min iPod med, det var skönt. Då blundar man, fast man somnar inte. Istället lyssnar man på låtarna och på texterna. Jag ser alltid musikvideor i huvudet när jag lyssnar på musik och blundar. Jag har många idéer och det vore fräckt att göra någon av dem till verklighet. Men verkligheten blir oftast inte som man tänkt sig.
Fan, vi är inte ens i Sölvesborg än... antingen så skriver jag snabbt eller så kör tåget långsamt. Börjar känna lite huvudvärk, har sagt till mig själv att inte sitta med ryggen mot färdriktningen när jag åker tåg, eftersom jag brukar må illa då, men nu sitter jag här ändå. Jag hade gärna velat sätta mig på stolen mittemot, men av nån anledning tänker jag inte göra det. Jag vill inte ha allas blickar mot mig. Om någon så mycket som hostar eller nyser på tåget så hamnar alla blickarna där, tåget har blivit lite som ett bibliotek eller en kyrka på det sättet. Hmm, när jag tänker efter så påminner tåget faktisk om kyrkan på ett annat sätt med. Konstigt nog så har folk en vana av att berätta om sina konstigaste upplevelser på just tåget, typ som en biktelse (eller vad det heter). Hur många har inte hamnat bakom eller bredvid ett kacklande par eller en grupp som diskuterar sin feta chef, sina ragg i helgen eller sitt misslyckade samlag? Fast vi sitter ihopklämda så många på en sån liten yta så verkar folk inte bry sig om det, utan bara röjer allt. Kan bero på att de tänker att vi andra bara är främlingar eller att vi inte bryr oss. Vilket vi inte gör heller, eller åtminstone inte jag. Eller gör jag? Hade väl inte skrivit detta annars?
Nu har tåget varit i Sölvesborg och lämnat det igen. En gammal tant steg på och sitter nån meter framför mig. Direkt när hon satte sig råkade jag få ögonkontakt med henne, och lika snabbt tittade hon bort. Samma sak hände igår, jag satt med datorn uppe och en man satte sig mittemot. Jag kände att han tittade så jag tittade upp. Samma ögonblick som min blick var i hans ögon, tittade han bort. Folk gillar inte ögonkontakt på tåg. Jag undviker det helst själv med. Det finns folk som gärna vill prata med dem de sitter med på tågen, fast det är främlingar. Det har hänt mig en gång. En pakistaner som hette Zeeshan och jag pratade hela vägen från Karlshamn till Kristianstad. Men enbart för att han behövde låna min mobil eftersom han hade glömt ett par väskor på ett annat tåg och behövde därför ringa ett samtal. Just när jag skulle låna ut mobilen ringde hans kompis upp honom så han behövde inte låna min ändå. Men vi började snacka, och killen var jättetrevlig. Han berättade mycket om hur han upplevde svenskar och Sverige, och så berättade han om sin bakgrund. Efter en sån här upplevelse skulle man tro att man fått en annan blick på prat med främlingar, men nej, har inte sagt et ord till nån sen dess. Man vill väl inte riskera att det blir pinsamt, eller att man får ett "stör mig inte" i nacken.
Hur som helst, om 10 minuter är tåget i Kristianstad. Jag ska samla mod nu för att säga till den stora kvinnan som sitter bredvid mig att flytta på sig så jag kommer ut. Vill fan inte hamna i Malmö...
Fulaste bloggen...
helt ny design, ska snart ändra, satsar på underhållning nu...
Världens bästa spel, plats 1
PLATS 1
CHAMPIONSHIP MANAGER 00/01
Listan har äntligen kommit till sitt slut! "Fan på tiden" tänker många, "Vem bryr sig" tänker en del och "Vad ska jag äta till frukost" tänker de flesta nog nu. Men det finns säkert någon som har offrat många naglar och suttit uppe ett par nätter för att vänta på den fantastiska upplösningen. Listans etta är ingen skräll, spelet har officiellt blivit utnämnt till det mest beroendeframkallande spelet som nånsin gjorts, och jag som har spelat det längre än många har levt kan bara hålla med. Vill inte avslöja hur mycket jag har spelat det, men kan säga att om jag hade använt tiden på att studera till läkare istället hade jag just nu suttit i en konferenslokal på ett fint hotell i västra Italien och diskuterat med andra plastikkirurger hur vi bäst skulle fixa Zlatans deformerade näsa. Har man ingenting att göra i ett par veckor är det bara att sätta sig med detta spelet och ta ett lag i den engelska fjärdedivisionen, köpa en massa avdankade stjärnor plus lite okända talanger, fixa en bred träningsstab och sedan luta sig tillbaka undertiden som laget jobbar sig upp mot Premier League. Har så otroligt många bedrifter jag kan skryta om, så alla som är intresserade kan höra av sig så berättar jag om mina 15 ligatitlar i följd, spelaren jag sålde för 600 miljoner eller när jag vann div 3, 2, 1 i en följd med Cardiff. Det finns ingen fotbollsintresserad människa i världen som inte älskar Manager, och enligt mig så är denna versionen den absolut bästa.
CHAMPIONSHIP MANAGER 00/01
Listan har äntligen kommit till sitt slut! "Fan på tiden" tänker många, "Vem bryr sig" tänker en del och "Vad ska jag äta till frukost" tänker de flesta nog nu. Men det finns säkert någon som har offrat många naglar och suttit uppe ett par nätter för att vänta på den fantastiska upplösningen. Listans etta är ingen skräll, spelet har officiellt blivit utnämnt till det mest beroendeframkallande spelet som nånsin gjorts, och jag som har spelat det längre än många har levt kan bara hålla med. Vill inte avslöja hur mycket jag har spelat det, men kan säga att om jag hade använt tiden på att studera till läkare istället hade jag just nu suttit i en konferenslokal på ett fint hotell i västra Italien och diskuterat med andra plastikkirurger hur vi bäst skulle fixa Zlatans deformerade näsa. Har man ingenting att göra i ett par veckor är det bara att sätta sig med detta spelet och ta ett lag i den engelska fjärdedivisionen, köpa en massa avdankade stjärnor plus lite okända talanger, fixa en bred träningsstab och sedan luta sig tillbaka undertiden som laget jobbar sig upp mot Premier League. Har så otroligt många bedrifter jag kan skryta om, så alla som är intresserade kan höra av sig så berättar jag om mina 15 ligatitlar i följd, spelaren jag sålde för 600 miljoner eller när jag vann div 3, 2, 1 i en följd med Cardiff. Det finns ingen fotbollsintresserad människa i världen som inte älskar Manager, och enligt mig så är denna versionen den absolut bästa.
Wow...
-test-
Lägger enbart upp dessa bilder för att kunna lägga in på en annan blogg... http://matakuten.blogg.se
NBA Highlights
Varsågod, luta dig tillbaka och njut av världens vackraste sport.
