©

Mitt senaste påhitt:

Tyson Lee sitter på sängen i sin trånga fängelsecell och tittar på sina händer medans han rullar  tummarna, bredvid honom ligger det fyra-fem medeltjocka böcker och ett slitet fotografi på några personer som knappt går att urskilja. Plötsligt hör han ett ljud som närmar sig. Dörren till hans cell öppnas och en vakt träder fram och säger "Det är dags, följ mig". Tyson tar sina saker och reser på sig, drar en lättnandes suck och går sedan ut ur sin cell och ut mot sin frihet. Fängelsedirektören står vid den sista porten med ett papper i handen och Tysons tillhörigheter. Han tar Tyson i handen och önskar honom lycka till, varefter Tyson tar de sista stegen ner för fängelsets trappa och går ut genom huvudporten.

200 meter därifrån står bussen som är på väg mot stan och Tyson ökar farten för att hinna med. Han korsar en väg men upptäcker inte att en vit Ford närmar sig med hög fart, och innan han vet ordet av det så träffar bilen hans vänstra sida och slungar honom 3 meter upp i luften, varefter han landar på ryggen. Föraren av bilen springer fram till Tyson men han ligger helt stilla.

4 månader senare och Tyson vaknar upp efter att ha legat i koma. Doktorn kallas till rummet av en sköterska och berättar för Tyson vad som hände. "Du bröt 44 ben i kroppen och fick invärtes blödningar och kraniebrott, du var på dödens gräns flera gånger men vi lyckades rädda dig". Doktorn berättade också för Tyson att han var helt återställd men behövde en stor del rehabilitering. Dessutom kunde de slå fast efter en del tester att Tyson led av svår minnesförlust. Det visade sig att de senaste 2 åren av Tysons liv var som bortsuddat ur hans minne.

Doktorn frågade Tyson innan han gick, om det var något annat han ville prata om. "Jag har haft en hemsk dröm undertiden som jag har legat i koma" sa Tyson och fortsatte: "Jag sitter i en bil med en okänd kvinna, och plötsligt kommer en rånare fram och ber om mina pengar". "Efter jag har gett honom mina pengar springer han därifrån och skjuter kvinnan bredvid mig i huvudet, är det vanligt att drömma sånt?" frågade Tyson. Doktorn stod som förstenad en stund, innan han snabbt gick ut från rummet utan att säga ett ord.

Sjuksköterskan som stod bredvid doktorn såg chockad ut och Tyson frågade vad som var fel. Sköterskan tog ett djupt andetag och berättade sen för Tyson att doktorns fru för ett par år sen hade blivit brutalt mördad framför ögonen på honom på exakt samma sätt som Tyson hade sett i sin dröm. Sen lämnade också hon rummet samtidigt som hon gav Tyson en konstig blick. Tyson som var utmattad kom på sig själv tittandes rakt ut i luften innan han somnade igen.

Tyson vaknade lite senare av att två poliser stod vid sänggaveln och mumlade till varandra. Bredvid sängen stod en detektiv med en ilsken genomträngande blick som frågade "Mister Lee är du vaken?". Tyson fick svara på en massa frågor innan poliserna lämnade honom i fred igen. Den ena av poliserna stannade dock utanför Tysons dörr, som vakt.

Tyson fick återkommande besök av poliser och detektiver de nästa flera veckor undertiden som han tränade upp sin kropp igen tills han klarade av att gå, och äntligen efter 5 veckor blev han utskriven.

Polisen misstänkte Tyson för mordet på doktorns fru, eftersom han visste exakt hur mordet hade begåtts, trots at det inte fanns några vittnen, och han hade dessutom samma kroppsbyggnad som mördaren. Tyson hade förklarat för polisen om hans minnesförlust, och han hade också fått genomgå två lögndetektortester, som han dock hade klarat. Men detektiven fick reda på att minnesförlust kunde leda till att man kunde lura en lögndetektor, så därför ställde han Tyson inför rätta och åtalade honom för mordet på doktorns fru.

Under rättegången blev Tyson gång på gång utsatt för en massa frågor, som han svarade tveksamt på, och när juryn fick höra om hans besvärliga uppväxt och kriminella förflutna försvann den lilla medkänslan de hade kvar för honom. Tyson hade dessutom fått en otroligt dålig försvarsadvokat, åklagaren var raka motsatsen, en av de bästa i staten, så när rättegången var över var det inte många som tvekade på att Tyson var skyldig. Tyson fick 12 års fängelse.

Tyson var helt knäckt och förstod inte vad som hade hänt. Innerst inne hoppades han på att allt fortfarande var en dröm, men när han kände smärtan av handbojorna runt handlederna visste han att den var äkta, och det var verklighet.

Tyson fördes till fängelset där han först och främst fick prata med direktören, som ju kände igen Tyson från det förra besöket. Direktören som var en stor kraftig man, med ovanligt grått hår och en sällsynt djup basröst, hade alltid tyckt att Tyson var en sympatisk människa, dock ibland lite oroväckande tyst. Han berättade det som alla nya fångar fick höra, men avslutade sen med att säga "Lugna dig Tyson, vi har fått order om att behandla dig väl undertiden som din överklagan behandlas, inte alla tror att du är skyldig ska du veta". Efter de lugnande orden reste direktören sig och skakade hand med Tyson, men plötsligt ryckte Tyson till, och fick upp en hemsk bild i huvudet på fängelsedirektören som misshandlade en fånge till döds med sina nävar. Han hade slagit lös en av fångens tänder som sedan hade fastnat i hans knogar på den högra handen. Han plockade ut tanden, slängde den på golvet och sedan svimmade Tyson.

Han kom till medvetande igen efter ett par minuter och direktören frågade direkt vad som var fel. "Hjälp mig upp" sa Tyson. Direktören och en vakt hjälpte Tyson på fötterna. Han märkte till sin stora häpnad att direktören hade ett ärr på sin högra hand, ett ärr som lätt kunde ha orsakats av en tand, så han råkade mumla några ord rakt ut. "Det var du".

- Vad menar du? Sa den ovetande direktören.

- Jag såg vad du gjorde, sa Tyson och fortsatte; "Du slog den stackaren till döds nere i elrummet, sen plockade du ut en tand ur din högra hand, det är därför du har ärret där.

- Hur...?sa direktören men avbröt snabbt sig själv och istället sa han till vakten att föra Tyson till isolationen omedelbart.

Ett par dagar senare utan att ha haft kontakt med någon fick Tyson veta att en detektiv ville prata ett par ord med honom, och att han antagligen hade en chans att bli frisläppt. Tyson blev helt lyrisk, reste på sig och följde med vakten. Men efter en stunds gång blev Tyson misstänksam eftersom vakten ledde honom i motsatt riktning av besöksbyggnaden och han vägrade svara på någon av Tysons frågor.

Plötsligt tog en annan vakt tag i Tyson bakifrån och släpade honom med våld till ett rum där de slog honom medvetslös. Tyson vaknade lite senare i handklovar, fortfarande yr efter slagen han fick. Han kände att han inte var ensam i rummet och rent instinktivt sa han "Vem där?". Han slog upp ögonen och blev bländad av ett skarpt ljus, det enda han såg var konturen av en stor man, med ovanligt grått hår som lutade sig fram mot Tyson.

- Direktören? Är det du?

Det kom inget svar från personen, istället ställde han sig bakom Tyson, tog tag i hans armar med våld och tryckte honom upp mot väggen.

- Hur fan har du fått reda på det? Viskade personen samtidigt som Tyson kände en ilsken hand mot sin nacke.

- Vad snackar du om? Lyckades Tyson få ut, trots han hade hela ansiktet pressat mot betongväggen. Personen slängde Tyson tillbaka på golvet med våld, och på vägen ner råkade han välta lampan, så den nu lyste upp personen. Som Tyson redan hade räknat ut så var det direktören.

- Vad fan sysslar du med?! Skrek Tyson och fortsatte:

- Du är direktör här, folk kommer få reda på hur du behandlar oss!

Direktören stod kvar en stund i det ena hörnet av rummet innan han gick fram mot Tyson och satte sig på huk.

- Har du inte räknat ut det än, ingen kommer få reda på någonting, sa direktören med en överlägsen röst. - Det enda jag vill ha reda på är vem som har skvallrat om incidenten i elrummet. Berättar du det då nöjer jag mig kanske med att skära ut din tunga.

Tyson var helt chockad, hans hjärta slog snabbt och han ville berätta allt men fick inte ut några ord. Fängelsedirektören som redan hade slut på tålamod gav Tyson ett slag i magen, varefter han reste sig upp och sa:

- Det är otroligt hur fängelselivet påverkar en, speciellt om man inte borde vara här. Folk gör saker de aldrig skulle ha gjort annars vilket kan leda till hemska följder.

Just när direktören hade avslutat meningen kom det in en stor vakt, och direktören lämnade rummet. Tyson ville ropa efter honom men det var för sent, vakten tog fram en spruta fylld med heroin och injicerade allt i Tysons högra arm. Sedan gick han därifrån och smällde igen dörren.

Tyson låg kvar på golvet helt paralyserad och hörde inget annat än sitt hjärta slå. Han kunde knappt hålla sina ögon öppna och kände att tystnaden mellan varje slag blev längre och längre. Andetagen blev allt tystare och till slut slöt Tyson sina ögon. Ett par sekunder senare blev det helt tyst, inga hjärtslag och inga andetag.

Har varit en otroligt skön dag än så länge, och klockan är bara halv sex! Jag har varit otroligt flitig, något jag kanske inte är känd för att vara precis..

Började imorse kl 9.20 med det vanliga, på med kläder, fixa till kalufsen och ner med en snabb kopp kaffe. Sen värma mig lite hos min lilla älskling i sängen som alltid är brännhet på morgonen, så skönt! Hur som helst, klockan blir snabbt 10 och jag är på skolan. Vi håller just nu på med manusarbete och dramaturgi med Kjell Grede som lärare. Mannen har 5 guldbaggar!

Jag tycker lektonerna med honom är jävligt intressanta, dock ibland lite tråkigt. Vi håller på att hitta på en egen historia, och jag kom på en bra dramaberättelse som han verkade gilla, fast han såklart inte sa det. Finns något roligt med folk som har haft framgång inom ett område, de kan aldrig erkänna att något annat är bra, istället ger de hellre dålig kritik.

Hur som helst, kommer hem till tonerna av min lilla älskling som sitter och sjunger Ashley Simpson på Singstar, hon blir helt ställd mitt i låten när jag kommer in, och jag förstörde antagligen ett av hennes rekord där =) Myste med henne, vilket alltid är en dröm, och sedan hoppade jag i duschen.

Efter duschen visade jag hur Cascada ska sjungas (8940 på medium) innan jag sen går mot köket med sötis mordblick i nacken. Ringde min gamla tränare i IFK Karlshamn och sa att jag inte kommer spela där mer framöver. Blir antagligen come-back i KIF, i så fall blir det nog sexans mest stabila backlinje, med hela tre spelare från Simonsen Klanen. Det ska såklart inte hindra mig från att springa upp på hörnorna och nicka in en massa strutar. På en bra dag vinner ingen en nickduell mot mig.

Har också ringt min hyresvärd eftersom det nu är officiellt, jag flyttar från Karlshamn senaste den 1 januari. Drömmen blir till liv! Kommer sakna Fridhem lite såklart.

Nu ska jag ner till City Gross och handla broccoli, så jävla gott...

Lägger upp min dramaberättelse här lite senare idag.

Adios