©

Ok, sitter på tåget och har tråkigt så därför skriver jag detta.

Vad tänker man när man sitter på tåget? Vad gör man när man har tråkigt?
Folk runt mig sitter mest och blundar. Vissa snackar med varandra, antagligen så känner de varann sen innan. En kille sitter med sin laptop och tittar på något, antar att det är humor eftersom han har ett leende på läpparna. Igår när jag åkte hem var jag riktigt trött, men jag ville inte somna, tänk om man hamnar i Lund eller Malmö? Det händer att jag slumrar till då och då, men då försöker jag göra allt för att hålla mig vaken. Jag läser tidningen gång på gång, jag tittar ut genom fönstret på alla husen som far förbi och undrar hur de har det, vad är det för typer som bor där? Ibland när jag har datorn med kan jag spela spel, fast det tröttnar man på, och de flesta spelen går inte att spela med touchpad. Dessutom tar datorn plats, och man sitter redan obekvämt i dessa stolarna. I går hade jag min iPod med, det var skönt. Då blundar man, fast man somnar inte. Istället lyssnar man på låtarna och på texterna. Jag ser alltid musikvideor i huvudet när jag lyssnar på musik och blundar. Jag har många idéer och det vore fräckt att göra någon av dem till verklighet. Men verkligheten blir oftast inte som man tänkt sig.

Fan, vi är inte ens i Sölvesborg än... antingen så skriver jag snabbt eller så kör tåget långsamt. Börjar känna lite huvudvärk, har sagt till mig själv att inte sitta med ryggen mot färdriktningen när jag åker tåg, eftersom jag brukar må illa då, men nu sitter jag här ändå. Jag hade gärna velat sätta mig på stolen mittemot, men av nån anledning tänker jag inte göra det. Jag vill inte ha allas blickar mot mig. Om någon så mycket som hostar eller nyser på tåget så hamnar alla blickarna där, tåget har blivit lite som ett bibliotek eller en kyrka på det sättet. Hmm, när jag tänker efter så påminner tåget faktisk om kyrkan på ett annat sätt med. Konstigt nog så har folk en vana av att berätta om sina konstigaste upplevelser på just tåget, typ som en biktelse (eller vad det heter). Hur många har inte hamnat bakom eller bredvid ett kacklande par eller en grupp som diskuterar sin feta chef, sina ragg i helgen eller sitt misslyckade samlag? Fast vi sitter ihopklämda så många på en sån liten yta så verkar folk inte bry sig om det, utan bara röjer allt. Kan bero på att de tänker att vi andra bara är främlingar eller att vi inte bryr oss. Vilket vi inte gör heller, eller åtminstone inte jag. Eller gör jag? Hade väl inte skrivit detta annars?

Nu har tåget varit i Sölvesborg och lämnat det igen. En gammal tant steg på och sitter nån meter framför mig. Direkt när hon satte sig råkade jag få ögonkontakt med henne, och lika snabbt tittade hon bort. Samma sak hände igår, jag satt med datorn uppe och en man satte sig mittemot. Jag kände att han tittade så jag tittade upp. Samma ögonblick som min blick var i hans ögon, tittade han bort. Folk gillar inte ögonkontakt på tåg. Jag undviker det helst själv med. Det finns folk som gärna vill prata med dem de sitter med på tågen, fast det är främlingar. Det har hänt mig en gång. En pakistaner som hette Zeeshan och jag pratade hela vägen från Karlshamn till Kristianstad. Men enbart för att han behövde låna min mobil eftersom han hade glömt ett par väskor på ett annat tåg och behövde därför ringa ett samtal. Just när jag skulle låna ut mobilen ringde hans kompis upp honom så han behövde inte låna min ändå. Men vi började snacka, och killen var jättetrevlig. Han berättade mycket om hur han upplevde svenskar och Sverige, och så berättade han om sin bakgrund. Efter en sån här upplevelse skulle man tro att man fått en annan blick på prat med främlingar, men nej, har inte sagt et ord till nån sen dess. Man vill väl inte riskera att det blir pinsamt, eller att man får ett "stör mig inte" i nacken.

Hur som helst, om 10 minuter är tåget i Kristianstad. Jag ska samla mod nu för att säga till den stora kvinnan som sitter bredvid mig att flytta på sig så jag kommer ut. Vill fan inte hamna i Malmö...