©

Just nu verkar det som mitt fotbollsår har lidit mot sitt slut för denna gången, så jag tänkte resumera lite hur det har gått.

Först statistiken svart på vitt:
Laget: Köpingebro IF (div 6)
Spelade Seriematcher: 9 (5-0-4)
Övriga matcher (träningsmatcher, YA cup)
Mål: 0

Vad hände?
Hela detta fotbollsåret har påminnt mycket om förra året. Kan börja med att berätta att förra året spelade jag bara tre tävlingsmatcher (IFK Karlshamn 1, KIF 2) pga en ljumskskada. Detta året började bra, vi spelade ett par träningsmatcher utan att jag kände av ljumskarna, men istället kom nästa skada i en YA-cup match där jag landade snett och stukade foten rätt hårt vilket gjorde att jag missade seriepremiären mot Svenstorp. Jag var dock tillbaka mot Rörum matchen efter, och spelade fem raka matcher innan nästa skada kom mot Kivik i maj. Denna gången var det en bristning i framsidan av låret vilket var jävligt frustrerande eftersom jag började bli hyfsat matchtränad. Denna skadan tog mig över två månader att bli kvitt, och fast jag var tillbaka på planen mot Lunnarp så kände jag av mitt lår i de sista fyra matcherna vilket har gjort att jag knappt har kunnat sparka till en boll med högerbenet. Hela denna säsongen har alltså varit en stor jävla frustration.

Positionen
Något annat som bidragit till att jag inte alls har njutit av fotbollsåret är att jag har tvingats spela mittback (sista man, libero osv) varje match. Att spela mittback har sin charm, och kan stundtals vara rätt kul, men inte om man inte är i form, och absolut inte för många matcher. Jag tycker bäst om att spela anfallare och när jag är i form är det den positionen jag är absolut bäst på med. En libero är sällan över mittplan, och en mittback springer inte många meter under en match, inte i division sex i alla fall.

Träning
Jag har kanske tränat högst 20 gånger denna säsongen vilket inte är mycket med tanke på att under min tid i Karlshamn blev det minst 200 träningar/säsong och dessutom gym minst tre gånger i veckan. Detta är såklart förklaringen till varför fotbollen har varit så tråkig i år, och varför jag har haft så många skador. Jag kan skylla 50% av de missade träningarna på skola och annat som går före, men något som är dåligt är antalet jag har missat på grund av lathet.

Laget
Årets upplaga av Köpingebro IF har varit det mest talangfulla KIF jag nånsin spelat med. Nivån på den bästa startelvan vi kunde ställa upp med var i division 5-klass. Tyvärr har vi bara ett fåtal gånger kunnat ställa upp med starkaste laget, men när vi har gjort det har vi spelat ut allt motstånd och det har varit roligare än nånsin att spela dessa stunderna.

Vad händer nu?
Jag har ingen aning. Skadorna jag har haft i år har gjort att jag har lämnat planen otroligt irriterad flera gånger. Jag hatar att förlora. Skadorna har också gjort att man undrar vad meningen med att spela egentligen är. Men fotboll är så kul så jag vet inte om jag klarar mig utan. Varje gång man ser en match på tv vill man vara där själv. Kristianstad Bois är en möjlighet, men jag tänker inte provspela för någon förrän jag har tränat upp formen lite och förrän mina skador är helt borta. Det misstaget har jag gjort innan.